Baksidan med att ha djur är när djur dör

Kalle klarade det inte längre. Vi fann honom i hönshuset inkrupen i ett hörn, där hade han dött. Vila i frid älskade Kalle. Det kan kanske tyckas märkligt att vi sörjer en kalkon i denna familj och det är okey. Fast känner man oss och vet hur nära vi står våra djur så förstår man lite enklare. Vi har nästan alla djur ute lösa så de är med oss vad vi än gör på gårdrn. Nyfikna och sociala. Djur som får de rätta förutsättningar utvecklar otroliga personligheter. Geten Svea älskar att åka åkmadrass till exempel. Hon springer upp för pulkabacken först av alla. Väntar tills vi andra kommer upp och hoppar på madrassen och sen bär det av ner i full fart. 10 ggr på raken, det kan inte vara annat än att hon gillar det. Getterna och hunden hoppar mer än gärna med på skoterkälken när det är dax för att hämta mer hö etc. Kalle var supersocial och det är kanske inte jätte konstigt då han var ensambarn. Han var ensam att kläckas i äggkläckaren så vi gick och bar på honom i flera veckor på morgon och kvällen när vi kom hem, så han ej skulle känna sig ensam. Det resulterade i att han hellre var med oss människor än sina kalkonbrudar när vi köpte in sånna lite senare. Kanske inte helt lyckat men men. Nu väntar vi på att det går att gräva i jorden så vi får begrava honom. Kommer att bli tomt i hönshuset nu ett tag framöver. 😢