Vägval för livet

När man står i ett vägskäl och känner att man måste välja för tiden känns börja komma ikapp en. När man lever med en person som inte delar ens dröm lika mycket som man önskar och i och med det liksom (utan att vara elak, bara ärlig) sinkar en lite, vad gör man då? Antingen får man ju sänka ribban på det man vill uppnå och i detta fall självhushållningen eller så välja att man får gå separata vägar. Det är ett svårt val när man fortfarande tycker om den person man är med. Men faktum att vi stressar varandra i varandras olikheter sliter och tär en hel del. Jag kan inte heller se mig själv klara upp hela gården själv, än mindre försöka träffa någon ny som delar min dröm. Men saknaden att aldrig få göra något fullt ut är enorm. Man synkar liksom aldrig helt. Vi talar ärligt och öppet om detta hemma, få det är ett problem för oss båda men det förenklar inte situationen ändå. Men det är skönt att man kan vara ärlig mot varandra ändå. Vi har följts åt i ca 15 år nu och kan det mesta om varandra så jag vet att jag aldrig kommer få ut mer än såhär, även fast jag nog lurat mig själv lite och hoppats på att intresset från hans sida ska födas och växa. När jag brinner för något så är det "all in". Det är ibland ett problem, men lika lite som han kan göra om sig så kan jag göra om mig. Skulle man må bättre själv? Jag tar en pall och sätter mig i vägskälet och funderar vidare vilken väg jag ska välja.

Kaninslakt

När hanarna blir för många och könsmogen så börjar de slåss med varandra. Då får man antingen sätta dem i varsinna burar eller helt sonika slakta av ett gäng. Oftast är dom enl min uppfattning inte riktigt stor nog för att ha nått maximal slaktvikt så då brukar jag slakta av några och spara nån att växa på sig. Mycket pga platsbrist. I kväll valde jag såklart den kallaste kvällen för slakt 14- och då man inte ännu har ett varmt utrymme att slakta i så får man improvisera. Jag satte igång en värmare i bakstugan och satte igång en brasa i bakugnen. Sen var det bara att vänta några timmar. Jag tog personligt rekord i att "sno" (stycka) en kanin ikväll. Ca 30 minuter tog det mig. Det.är fortfarande för lång tid men så länge det går ner i tid så är jag nöjd. Jag har ju fortfarande inte gått någon slaktkurs så jag får väl ha tålamod med mig själv. Att sota kaninen har mig alltid längst tid. Det är när man skär ur bajs och kisstarmarna. Man vill ju inte misslyckas. Kvällens kanin vägde 5,2 kg innan släkt och 2,2 efter tarmar och skinn var borttaget. Jag har fått för mig att halva vikten blir förlust men vågen kanske inte är helt tillförlitlig. Ett problem till uppstår på vintern. Det är när man ska hängmöra köttet. Det måste vara minst 10+ första dygnet för att mörningsprossessen ska komma Igång. Så denna gång fick hallen bli platsen för mörning. Det är därför man ska försöka hinna slakta av så många djur som möjligt på hösten när kroppen fortfarande kan hänga ute. Men men nöden har ingen lag. Nästa vinter hoppas jag att jag har ett varmt utrymme jag kan slakta I.

Återbruk

Getterna har fått sig en ny foderhäck inne i ladugården av 2 gamla sängar. Ribborna får tjäna till höhållare. På så vis kan de ej gå upp i höet samt dra ut en massa så det blir en massa höspill. Är även i farten och ska bygga ett mjölkningsbord tills det är dax för mjölkning. I mitten av januari beräknas killingarna födas. Vi längtar. Att bygga något bra i en gammal ladugård är svårt, det blir långt ifrån helt bra logistik men man får göra så gott man kan. Jag tänker mig 7 getter lite längre fram. Ingen bock, det blir för mycket stök. Jag får låna mig en bock istället när det är dax för beteckning igen.