En dröm om att kunna ha en självförsörjande gård som skall kunna ge mig mat året runt. Jag, Lena 41 år, köpte nyligen en gård i Aspås / Krokom kommun, med tillhörande ladugård (förvisso förfallen) och 4 ha åkermark. Jag får låna traktorn och alla gamla jordbruksmaskiner som hörde gården till. På ett år har jag skapat ett litet bonderi. Jag lever 1000 ggr mer nu än förut. Nu får jag leva min dröm. Jag har köttkaniner, kalkoner, höns, vaktar, getter och har beställt 2 st köttkor till våren. Getter och kossor ska gå och beta nere på skogen och hjälpa mig i mitt arbete att restaurera 2 gamla igenväxta åkrar. Följ mig i mitt jobb att skapa en gård med självförsörjning. Jag har ingen tidigare kunskap om jordbruk så utmaningen kommer att bli stor. Jag hoppas min envishet skall hjälpa mig i de svåraste stunder.
När man står i ett vägskäl och känner att man måste välja för tiden känns börja komma ikapp en. När man lever med en person som inte delar ens dröm lika mycket som man önskar och i och med det liksom (utan att vara elak, bara ärlig) sinkar en lite, vad gör man då?
Antingen får man ju sänka ribban på det man vill uppnå och i detta fall självhushållningen eller så välja att man får gå separata vägar. Det är ett svårt val när man fortfarande tycker om den person man är med. Men faktum att vi stressar varandra i varandras olikheter sliter och tär en hel del. Jag kan inte heller se mig själv klara upp hela gården själv, än mindre försöka träffa någon ny som delar min dröm. Men saknaden att aldrig få göra något fullt ut är enorm. Man synkar liksom aldrig helt. Vi talar ärligt och öppet om detta hemma, få det är ett problem för oss båda men det förenklar inte situationen ändå. Men det är skönt att man kan vara ärlig mot varandra ändå. Vi har följts åt i ca 15 år nu och kan det mesta om varandra så jag vet att jag aldrig kommer få ut mer än såhär, även fast jag nog lurat mig själv lite och hoppats på att intresset från hans sida ska födas och växa. När jag brinner för något så är det "all in". Det är ibland ett problem, men lika lite som han kan göra om sig så kan jag göra om mig. Skulle man må bättre själv? Jag tar en pall och sätter mig i vägskälet och funderar vidare vilken väg jag ska välja.