Trötthetskänslan som aldrig släpper greppet

Trött trött trött, det är allt jag är just nu. Hoppar av än det ena än det andra för att kroppen inte orkar med. Hoppade nyss av den grupp vars långt gågma plan är att starta ett kaninslakteri. Ja ja bara att köpa läget antar jag. Funderar på att göra mig av med getterna också då jag inte ens orkar och hinner mjölka dem. Nu snart ska det städas i ladugården efter vintern. Ut med 1/5 m djupströbedd. Det kommer att ta lång tid är jag rädd. Vad är det som är på tok i kroppen. Nu ska jag lägga av med gluten i ala fall.

Byta raser i kaninoroduktionen

Nu va det ett tag sedan jag skrev. Vintern för mig extremt trött trots div medicament som D-vitamin, järn tillskott etc men nu vänder det sakterliga. Jag har med ett mysigt gäng genom ett EU projekt för att öka kanin produktionen här i Jämtland åkt runt på kaning- gårdar för att lära oss mer. Att slakta hemma och sälja släkt och vänner ska tydligen inte vara något problem. Även om jordbruksverket och länsstyrelsen har olika regler, hur dumt som helst men det är Sverige i ett nötskal. Men däremot saknas ett godkänt slakteri här uppöver i dagsläget för att sälja till restauranger och affärer etc. Kaninproducenterna är en förening som försöker förenkla bland luddiga regler och göra det lättare för sånna som oss. Gå gärna in på deras hemsida och läs. Men jag har tydligen den sorts kanin som äter mest och växer säkrast så nu är jag i färd med att succsessiv byta ut dessa sorter. De sorter jag har är Belgisk jätte och Gottlandskanin. De sorter som gäller för köttproduktion är tydligen enl dessa som vi besökte är New Zeeland red, Californien, stora silver samt svart och vit och winer. Jag har för avsikt att köpa in ett gäng NRZ dvs New Zeeland för att korsa in successivt. Det blir för dyrt att byta ut alla och jag är för kära i för många av mina honor så det är inte ett alternativ. Jag kommer även behålla Gottlands honorna för trots att jag verkar vara ensam om att tycka om den sorten så gör jag det. Dom kan vara väldigt bitiga och ettriga men det ser jag inte hos mina honor. Dom äter lite i förhållande till stora sorter samt är se mest nyfikna och keliga. Dom är super snabba och har bäst chans till överlevnad om räven skulle dyka upp. Jag har mina i lösdrift, dvs alla honor tillsammans. Det var inte att föredra enl Lisasgården då de kan bli stressade utav att gå tillsammans. Det ska tydligen också kunna påverka dödligheten hos bebisarna som föds. Det blir mycket bajs utav många som hoppar tillsammans och kan föra med sig koccidier. En form av magbakterie som de små kan stryka med utav. Har man åtskilldt i egna burar så blir trycket mindre. Men när man kommer in i ladugården på morgonen och ser sina 25 honor sova ihop i en enda hög men bebisarna i mitten så smälter man. Har svårt att se att jag går över till enskilda burar än på ett tag. Det är svårt att hitta köttrasern norrut så det blir till att resa söder en sväng. Jag önskar att fler uppfödare börjar föda upp mer utav köttrasern. Det som finns här uppe är mest BJ Belgisk jätte, Gottlands, vädur. Kanske jag helt sonika får börja föda upp och sälja. Men den som väljer att börja tror jag har ett helt gäng intressenter för kaninkött är det många som börjar intresserar sig för.
Kaninkött, kaninproduktion, kaninupofödning

Vägval för livet

När man står i ett vägskäl och känner att man måste välja för tiden känns börja komma ikapp en. När man lever med en person som inte delar ens dröm lika mycket som man önskar och i och med det liksom (utan att vara elak, bara ärlig) sinkar en lite, vad gör man då? Antingen får man ju sänka ribban på det man vill uppnå och i detta fall självhushållningen eller så välja att man får gå separata vägar. Det är ett svårt val när man fortfarande tycker om den person man är med. Men faktum att vi stressar varandra i varandras olikheter sliter och tär en hel del. Jag kan inte heller se mig själv klara upp hela gården själv, än mindre försöka träffa någon ny som delar min dröm. Men saknaden att aldrig få göra något fullt ut är enorm. Man synkar liksom aldrig helt. Vi talar ärligt och öppet om detta hemma, få det är ett problem för oss båda men det förenklar inte situationen ändå. Men det är skönt att man kan vara ärlig mot varandra ändå. Vi har följts åt i ca 15 år nu och kan det mesta om varandra så jag vet att jag aldrig kommer få ut mer än såhär, även fast jag nog lurat mig själv lite och hoppats på att intresset från hans sida ska födas och växa. När jag brinner för något så är det "all in". Det är ibland ett problem, men lika lite som han kan göra om sig så kan jag göra om mig. Skulle man må bättre själv? Jag tar en pall och sätter mig i vägskälet och funderar vidare vilken väg jag ska välja.

Kaninslakt

När hanarna blir för många och könsmogen så börjar de slåss med varandra. Då får man antingen sätta dem i varsinna burar eller helt sonika slakta av ett gäng. Oftast är dom enl min uppfattning inte riktigt stor nog för att ha nått maximal slaktvikt så då brukar jag slakta av några och spara nån att växa på sig. Mycket pga platsbrist. I kväll valde jag såklart den kallaste kvällen för slakt 14- och då man inte ännu har ett varmt utrymme att slakta i så får man improvisera. Jag satte igång en värmare i bakstugan och satte igång en brasa i bakugnen. Sen var det bara att vänta några timmar. Jag tog personligt rekord i att "sno" (stycka) en kanin ikväll. Ca 30 minuter tog det mig. Det.är fortfarande för lång tid men så länge det går ner i tid så är jag nöjd. Jag har ju fortfarande inte gått någon slaktkurs så jag får väl ha tålamod med mig själv. Att sota kaninen har mig alltid längst tid. Det är när man skär ur bajs och kisstarmarna. Man vill ju inte misslyckas. Kvällens kanin vägde 5,2 kg innan släkt och 2,2 efter tarmar och skinn var borttaget. Jag har fått för mig att halva vikten blir förlust men vågen kanske inte är helt tillförlitlig. Ett problem till uppstår på vintern. Det är när man ska hängmöra köttet. Det måste vara minst 10+ första dygnet för att mörningsprossessen ska komma Igång. Så denna gång fick hallen bli platsen för mörning. Det är därför man ska försöka hinna slakta av så många djur som möjligt på hösten när kroppen fortfarande kan hänga ute. Men men nöden har ingen lag. Nästa vinter hoppas jag att jag har ett varmt utrymme jag kan slakta I.