Då har gårdens första killing kommit till världen. Vilken total lycka det innebär när man får smått. Alla sena kvällar man burit hö och vatten till djuren för de äter mer än man trott är borta i ett nafs. Det är det här som gör det värt allt slit. Guda söt är hon det lovar jag. Gunilla fick hon heta, det är min son som får bestämma namnen på djuren på denna gård. Snart ska jag kunna börja mjölka mamma Svea också, så jag kan börja tillverka ost. Nu börjar pusselbitarna falla på plats så smått. Vill starta ett fik till sommaren men vet inte om jag hinner kolla upp alla regler etc, har ju trots allt ett heltidsarbete så tiden räcker inte alltid till. Men förhoppningen finns. Det ska vara i bakstugan men bord och stolar utanför ibland lösgående djur. Osten kanske kommer att finnas där till försäljning nån gång i framtiden 😆. Bloggande ska hjälpa mig stanna upp och summera, mest för min egen skull så jag inte bara rusar på. Jag har lite svårt att stanna upp och klappa mig själv på axeln. Lite för höga mål och krav på mig själv. Kanske är fler som känner igen sig i det. Då är detta ett verktyg för mig, tror det kan funka.