04:00
När tankarna bara snurrar i timmar då är det bara att kliva upp. Har jag matat alla djur, inte glömt att ge vatten till någon? Hängde jag tvätten i maskinen så den inte börjar lukta unket? Vad ska Felix äta imorgon när han är hemma själv? Undra om det är för varmt åt nykläckta vaktlarna, dom är säkert törstiga. Att jag har lite för mycket "going on" är inget ovanligt. Men ibland är det läskigt att ha så många djur som är totalt beroende av en för deras överlevnad. När man har djur i snart varenda skrymsle så skulle det kunna hända att man glömmer nån. Därför går tankarna i berg och dalbana ibland. När man jobbar heltid och sköter gården själv, bortsett från nån enstaka gång som man kan övertala sonen att ge kaninerna vatten så hinner man helt enkelt inte med allt som ska göras. Tvättad och vikt tvätt ligger i drivor. Det är inte förrän man har slut i garderoben som man tar sig tid att fylla på. Saker längs efter trappen upp till övervåningen, som man tänkt bära upp men ställt där sålänge. Tavlan som står på golvet för man anser sig inte riktigt ha tid att hämta spik och hammare. Jag brygger en panna kaffe och sätter mig och summerar situationen som så många gånger annars. Ibland känner jag mig så ensam i allt det här. Vad strävar jag efter? Är det som vanligt, attallt bara går på rus i mitt liv? Och när jag nått någon form av mål så känns det INGENTING 😞. Min dröm är ju någonstans att kunna leva av gården men jag kommer ju inte på "The ting to do" för att kunna försörja mig på den. Det är mångas dröm och jag är bara en i mängden. Att dessutom lyckas själv då jag inte har dom omkring mig som riktigt strävar mot samma håll, det är rätt mycket uppförsbacke. Uppförsbackar har aldrig tidigare skrämt mig, snarare triggat men tiden börjar komma ikapp. Jag vill så gärna kunna åtminstone gå ner i tid från jobbet för att kunna hinna alla dessa måsten på gården. Att vara månskensbonde det orkar man bara ett tag. Lönearbete kväver mig just nu. Synd då allt verkar börja gå som på räls med företaget. Mitt lilla skötebarn, att det skulle gå ur focus för mig. Konstigt! Konstig känsla! Men samtidigt så är det ju perfekt. Det är ju när allt lirar som man kan börja trappa ner. Allt tuffar på som det ska ändå. Då gällde det bara att komma på inkomstkällan på gården, hmm! Tänk,tänk! Tar en kopp kaffe till.