Äntligen äntligen
Som jag har väntat. Jag har ju velat att mina två sorters kalkoner skall para sig och det har nu äntligen skett. Eftersom jag strävar efter stora köttiga raser men samtidigt tycker att But-kalkonen är lite väl så ville jag precis detta - att Bronse och But parar sig. Min köttrassort Klara har varit riktigt svårflörtad. Hon har haft besök av en tupp tidigare innan jag köpte en egen i höstas, men icke. Sträv och bittsk som hon är så kommer ingen nära, trots att hon brunstar (lär ju inte heta så när det gäller kalkoner antar jag, men men). Ikväll satte jag mig ner och klappade henne en lång stund så hon lade sig ner och blundade. Då fick en ivrig Kalle-tupp göra det han skulle. Nu återstår bara att hoppas på befruktade ägg 💪. Yes! Skam den som ger sig. Har bara kostat mig några tusen i mat till en riktigt gluppsk köttrashona över hela vintern. Dessa sorter är egentligen för stora för sitt eget bästa och får lätt ledskador pga sin tunga vikt, så man brukar inte spara dem mer än ett halvår vad jag har förstått. Läskigt vad människan avlar fram ibland.