Borta ett dygn
Var på 50 års kalas i helgen. Kul som tusan men ett dygn från gården räcker sen saknar man djuren. Att man kunde skapa så starka band till djur som inte räknas till sällsakpsdjur. Jag har ju ovanligt tama djur har jag hört. Det kanske är för att jag spenderar mycket tid med dem och debfår vara ute lösa och med på det mesta. I år har vi en uggla som häckar i närheten så hönsen är jag lite vaksam över och släpper inte ut såvida jag är ute. Dom nya hönsen har inte ännu lärt sig att komma när jag ropar med de faller snart på plats. De lör sig av de gamla. På så vis är det enkelt att locka in dem i hönsgården när man ska iväg någonstans. Jag fick god hjälp av grannarna med att mata och vattna djuren. Underbart att ha så bra hjälp. Nu har kaninerna fått flytta ut i uteburarna. Det finns alltid en liten oro över räven då men än har jag haft tur. Lars-Gunnar geten är också ute på bete, men han är inte helt nöjd då han går ensam. Kan ej ha honom med killingen eftersom han stångas. Det var synd. Men han får komma in till dem en stund på eftermiddagen. Han har roligt nog väldigt fasta rutiner min bock. I 20 snåret står han vid dörren och vill komma till sitt igen. Helst in i sin box som han är väldigt förtjust i men nu ska den städas så han får hålla sig ute. Jag har en gamal sandlåda som jag sågat upp ett hål i som han kryper in i och sover. Geten och killingen stänger jag in på kvällen för jag är rädd att räven skall ta lilla Gunilla. Det är rätt mycket arbetsuppgifter som måste utföras varje kväll med djuren. Det var enkelt när jag bara hade höns. Men det är värt det, än så länge i alla fall. Gäller bara att hitta enkla lösningar på saker som att flytta uteburarna till grönt gräs. Funderar på att sätta hjul på burarna så man kan rulla dem. Jag har hittat stora vattenkoppar så vatten behöver man ej fylla på varje kväll. Är lite lur på om jag skall prova elstängsel till kaninerna i år. Då får de stort utrymme samt mycket gräs att äta.
