När orken hinner ikapp en

Jag har från dag ett på denna gård strävat emot nån form av självhushållning. Att det tar tid och en hel del pengar har jag fattat, men att det ska ta all ens tid visste jag inte. Jag sitter sällan still och trots att jag jobbar på gården hela min lediga tid så inser jag sakta men säkert att jag inte kommer hinna ikapp. Med en gamal uråldrig ladugård utan vatten och knappt el, för små och få gödlelluckor, med snea väggar med hål överallt där djuren smiter ut i tid och otid. Tiden jag lägger på att jaga djur som smitit är snart inte försvarbart. Det är svårt att dra lasset själv och trots all den hjälp jag får att konstruera burar etc så hinner jag inte med. Jag har inte många djur men den tid de tar är mer än jag hinner med i längden. Jag får bara inse att allt måste läggas på en mycket lägre nivå och uppskatta lärdomen. Det har varit kul tills nu, men nu tog orken slut. Det har ju aldrig varit min grej att göra något med motta och tappar gärna lusten när jag inte får gå all in. Så vi får se vart det här landar. Räven far och stryker här omkring varje natt så det lär nog göra sig själv snart ändå.